Nattens försök till kloka tankar .. :)

En av alla bilder på henne ute på google..

Jag har precis tittat klart på "Livet blir bättre" på tv3play.
Den här gången var det Sanna Bråding som fick berätta och hon berörde verkligen..
Jag känner mig lite tagen, måste jag erkänna.
Och det trodde jag inte att jag skulle bli, när programmet började.


Hon berättade helt öppet om ätstörningarna och alkoholen och till sist om knarket och fängelsestraffet..
Om när hon åkte dit, och polisen gjorde beslagen i hennes lägenhet..


I slutet av programmet, höll hon ett tal, där hon bland annat säger;


"Det starkaste en människa kan göra är att visa sig svag ... och våga känna..!"


Den meningen tog jag verkligen till mig.
På nått sätt stämmer den in på mig.

Den sätter nämligen ord på något som jag nästan aldrig gör.
Jag visar sällan någon svaghet. Jag vågar inte det.
Det finns för mycket inom mig som skulle göra för ont då.
Och när jag gör det, så inte fasen känns det som en styrka.
Det känns bara ynkligt och hemskt..


Jag går just nu igenom en väldigt jobbig period, men det tror jag inte att många märker av.
Jag känner mig arg och rädd.
Och det positiva känns långt borta.
Men det märks nog inte, som sagt..


För jag brukar kunna hålla skenet uppe - och mer därtill.
Jag stoppar alla djävligheter längst bak i huvudet - eller hjärtat och låter dom vara där.
Sen blir det lite som när man var liten och satte händer framför ansiktet och gömde det, och skrattade åt mamma, att "nu ser inte du mig"...!


Det jag gömmer, kan jag heller inte känna.. 


Mitt lilla nyårslöfte i år, var att jag ska försöka uppskatta det jag har, lite mer, som vänner och familj.
Vara lite mer rädd om dem.

Utan att förvänta mig så mycket tillbaka.
För livet är nu. Och livet var i går, och kommer i morgon. Och alla andra dagar som vi har blivit tillräknade.

Jag hade tänkt mig att bli en lite bättre människa överhuvudtaget, faktiskt - för det finns saker hos mig själv, som jag inte alls gillar.
Och så ska jag börja ta tag i saker och ting på ett annat sätt.
Det kommer nog att bli jobbigt, men inte oöverkomligt..


Nu ska jag lägga mig, för jag har ändå tappat tråden i det jag ville säga, och tror inte jag fick fram något annat än svammel i natten, och en massa sidospår.
Möjligen en del kloka ord till mig själv.. :)


Det här inlägget är nämligen det andra jag skriver om det här. Det första, som verkligen hade en tråd, lyckades jag fippla bort så det försvann.. ja den sista halvan av det i alla fall.
Och det vet ju alla, att när man skriver om, så blir det aldrig lika bra..! :)
Det är synd. Ni missade en hel del bra saker nu :))