18 grader kallt och en sol som lyser, utan att vara varm.
Så är vädret här i Hälsingland idag, och jag lovar att man fryser om näsan när man sticker ut den.
Tänkte städa om en stund, men får försöka dela upp det lite och ta några varv på virkningen, emellanåt, så jag orkar..
Ungarna ska också få göra sin del.
Sen ska fan skorna av innanför dörren.
Jag tror inte folk fattar vilken tid och ork det tar för mig att ha fint.
Jag dammsuger inte på en kvart.
När man sitter på en stol och hasar runt med dammsugaren bakom sig, en liten bit i taget, så tar det bra mycket längre än så..
Att torka golvet tar minst 20 minuter per rum.
Efter att ha både dammsugit och torkat, så kommer jag att vara helt slut. Så trött att jag kan sätta mig och grina.
Jag vet ju hur det brukar bli, och den här städningen, blir ju inget undantag.
Men det är sånt som andra aldrig får se.. eller man kanske borde visa, hur illa det blir, av "lite städning?!"
Det hopplösa i det hela är ju att sen går det en dag eller två, och så ska man göra om det...
Naturligtvis gäller inte bara eländet med kroppen bara vid städning.
Att röra sig obehindrat och enkelt, med ett fysiskt handikapp är en omöjlighet, allt man gör blir både jobbigt och stundtals mycket frustrerande..
Man tycker ju att man skulle bli, eller vara van, när man är född med en skada, för att man alltid har haft krångel, men inte då..
Det gäller i alla fall inte mig. Jag blir lika förbaskad och grinig och trött på allt varenda gång.
Fortfarande.
Och det kan vara nog så jobbigt, bara det..
Ja,ja.. nu vet ni vad jag har att se fram emot idag ..
Inte är det väl så jäkla roligt att göra fint på golvet i hallen heller, för det har legat där sen huset byggdes, runt -81, och golvmattan ser ut som om nån har spytt på den, men iallafall..
Men fast den är ful, så är den oftast ren.
Märker att ju mer jag skriver, ju mer less blir jag.
Och det här blev ett mycket negativt inlägg fast det började med sol..
Så jag tar bort fingrarna från tangenterna nu och börjar göra nån nytta istället..
Hej så länge!
Helt rätt att göra av med lite av ilskan, lika bra här som någon annanstans. Även om jag kanske har lite lättare att få sakerna gjorda här hemma, så känner jag mycket väl igen det där att man håller på tills man nästan gråter av värk. Känns ju inte som andra varken fattar eller uppskattar när de bara traskar in med skor eller smular mer än vad som är rimligt.
SvaraRaderaHoppas din kväll blir dess då bättre! Nu ska jag återgå till spisen och se om maten blir klar någon gång? Har varit hos min mamma, så vi är lite sena med middagen.
Massor av kramisar!